Krämpor
Hå hå ja ja. Ungefär så känner jag mig. Ordspråket "man blir som man umgås" börjar stämma lite väl in på mig. Inte nog med att min svenska blir lite omvänd, jag blir även mycket äldre vad gäller fysiken. Jag börjar känna av krämpor lite här och var, och ju mer man känner efter desto värre blir dem (såklart). Sedan är krämporna för små för att de ska vara värda att söka hjälp på vårdcentralen för, så efter några självdiagnoser genom google har jag kommit fram till detta:
- Jag har en inflammation i vänster hälsena
- Jag är undermedvetet stressad (!) vilket gör att jag hyperventlierar lätt, vilket i sin tur leder till att mina lungor får för mycket syre och för lite koldioxid i dem, och att då jag inte har max med syre i lungorna (dvs för mkt) känns det som om jag inte får luft.
Äh! Självdiagnoser kan absolut få krämpor att verka större än de är, men det här? Nä, det är bara att intala sig att man mår bra! :D
Kommentarer
Trackback
