lisaboman

Nu är det äntligen inte bara jag som är besatt! Igår tvingade jag Malin att se Twilight och det har resulterat i att vi såg filmen en gång till idag och att hon har köpt även boken och filmen. Vad kan man säga, det är en riktigt bra serie! Dock är det lite jobbigt att bli så här besatt. För dels tycker jag inte om besatta människor, ni vet, folk som inte kan prata om något annat än vad de är besatta av. Sen har jag en fördom av att besatt i den här formen får man endast vara när man är tonåring, typ 14-15 år. Är man äldre blir besattheten ganska läskig. Därför vill jag inte vara snart 20 år och känna såhär. Jag vill kunna tänka på andra saker. Men min hjärna håller inte med mig. Och om jag ska vara ärlig är det en ganska mysig värld jag låter mina tankar försvinna till, så jag vill som inte att den ska försvinna. Det är alltså bara för mig att inse att jag är ett mellanting av ett Twilight-fan (15åringar) och Twilight-mum (40åringar).




Som avslutning på det här inlägget ska jag försöka slita mina tankar från Meyers karaktärer och skriva om något annat. Varför inte försöka med en snygg övergång från en bok till en annan? Jag håller nämligen just nu på att läsa Konsten att läsa tankar. Det är riktigt intressant faktiskt! Och användbart. Jag har inte kommit så långt i den än. Men vänta bara till jag har läst ut den och fått öva lite grann. Då kommer ni älska mig och ni kommer inte förstå varför. Hmm.. kanske ska satsa på en politisk karriär då? ;)